2012-02-02

Ett oväntat ögonblick. (Kosovo 2003)


Ibland finns bilderna bara där, utan att du har en aning om det. Det är nästan som om det som händer är förutbestämt på något konstigt sätt, och du bara dras med i situationen utan någon planering alls.

Jag hade inte använt Hasselbladaren på ett par månader när  jag en morgon var på tillsammans med min chaufför väg längs en dålig grusväg med en massa gropar i södra Kosovo. Vi var inte på väg till något särskilt ställe utan var bara ute och körde för att hitta något intressant att fotografera.

Efter frukosten tog jag med mig en apelsin från buffén som jag skalade medan vi åkte längs den guppiga vägen.  En riktigt saftig och kladdig apelsin som rann längs fingrarna när jag skalade den. Jag bad Markku stanna så jag kunde torka av händerna med servetter jag hade med i kameraväskan i baksätet. 

Precis som vi stannar till längs vägkanten dyker tre barn upp från fältet till höger om vägen. Dom har sett att vi stannat och är nyfikna på den främmande bilen och oss. Jag delar apelsinen med barnen och tar en bild med bladaren på magen. Då springer en av barnen ut bland getterna och drar med sig en utav dom mot oss. Ljuset är perfekt och jag knäpper den andra bilden som genast känns mycket bättre en den första. Barnen får en apelsin till som jag haft med mig, och vi åker vidare.

Jag har den där känslan som alla digitalfotografer aldrig kan få, nämligen att jag har en riktig kanonbild i magasinet som bara väntar på att framkallas!

1 kommentar:

  1. Kan förstå den där känslan.
    Bra berättelse och en fin bild!

    SvaraRadera